slut från topp till tå

Som rubriken säger; jag har inga krafter kvar. Olyckan i Torsdags var som grädde på moset. Jag mår dåligt och har ont i magen varje dag, drömmer och sover dåligt.

Varje dag får jag sms av folk som stöttar en, men alla har inte riktigt förstått vad det är jag fått se. Många tror att jag kommit efter att olyckan ägt rum och sett räddningstjänsten bryta ut. Jag ska ta och berätta lite snabbt för er hur min torsdagsförmiddag såg ut.

Jag och Marielle tog stadsbuss från skolan 12.45. Vi hoppar av vid solgården och går bort till Mcdonalds där vi sitter i ungefär en halvtimma. 13.15 går vi tillbaks till solgården för att ta stadsbuss till stationen som skulle gå ca 13.20. Medan vi står vid solgården och väntar, hör vi signalen från tåget. Vi står och tittar mot rälsen, precis som jag av någon anledning alltid gör när det kommer tåg. Jag ser tåget ganska dåligt, då där är träd ivägen. Tåget tutar och jag och marielle vittnar två tjejer omkomma. (Jag anger inga detaljer)

Jag tror att någon skämtar med mig och vågar inte ta upp telefonen, då jag vet att man får betala böter om man ljuger för 112. Jag ser sedan en annan ringa och sätter mig ner. Jag har fortfarande inte fattat vad som hänt, tills det slår mig hårt. Jag bryter ihop totalt, kallsvettas, mår illa och kan knappt stå själv.

En tant med hund kommer ivrigt fram och undrar varför ingen tar hand om oss. Hon springer bort till polisen på andra sidan gatan. En kille från räddningstjänsten springer bort till oss och ber oss följa med in i polisbilen.

Kommentera!
Postat av: Haval B Aziz

Halloj, vad hittar du på för skojs?,kjaaaaaam :D

PS: bloggdesign tävling på gång, ta en titt på bloggen..

2010-09-12 @ 12:07:49
URL: http://havii.blogg.se/
Postat av: Juliet Beatrisse

jaa ush, ingen höjdare! Jag kommer ihåg hur jag mådde när min skolkamrat blev överkörd av tåget och omkom. Exakt som du beskriver. Fast jag var inte där.

Det jag kan säga är att alla har sina sätt att komma över det. För mig tog det 2-3 år. Jag vet inte riktigt hur jag gjorde heller. Var dock en del vid hennes grav.



Det som kan ha hänt, är att du kan ha fått post traumatisk stress syndrom, vilket innebär att du upplever situationen om och om igen. Då måste du gå till en psykolog och se om det finns medicin, för det klarar du inte själv.

Iallafall gjorde inte jag det. Det tar ett tag att släppa taget.



Du kan även prata med folk, eller skriva ner dina känslor om det. och kanske elda upp det sen, riva sönder. Bara förstöra.



Hoppas det löser sig,



JulietBeatrisse

2010-09-12 @ 14:51:00
URL: http://julietbeatrisse.blogg.se/
Postat av: Anonym

NICE BLOGG DU HAR! =)

EN modeblogg! tips till både tjejer o killar!

läs o kommentera & följ skulle vara upskattat!

www.stylebyz.blogg.se

2010-09-12 @ 23:44:12
Postat av: Anonym

NICE BLOGG DU HAR! =)

EN modeblogg! tips till både tjejer o killar!

läs o kommentera & följ skulle vara upskattat!

www.stylebyz.blogg.se

2010-09-12 @ 23:44:12
Postat av: Lollo bloggläsARN ;)

Finns verkligen inget att säga mer än att det är fruktansvärt det som hände och jag hoppas att du blir bättre.. <3

2010-09-13 @ 17:04:57
Postat av: josse

För dig finns jag alltid emma!

även om ja inte sett de själv o vart med om de så lyssnar jag alltid!

jag älskar dig! <3

2010-09-14 @ 20:15:41
Postat av: madeleine

Hejsan! Söt blogg du har! Va gärna med i min nya tävling som pågår just nu om du gillar att vara med i tävlingar! http://myddis.blogg.se/2010/september/tavling-som-alla-kan-vara-med-i.html#comment Ha en sån bra dag!

2010-09-15 @ 14:41:32
URL: http://myddis.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (bara jag som ser)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback